Bas 90 KFÖ Fällfors 20 maj- 7 juni 1986

Bas 90 KFÖ Fällfors 20 maj- 7 juni 1986

 

Av Bror Bruzell

 

Den första KFÖ:n med Bas 90 efter övning MOSES genomfördes på Fällforsbasen med mig som TL-troppchef och Patrick Wållberg som stf. Sture Ericsson, som varit med i framtagningen av den nya TL toch utbildningen och i övning MOSES, agerade mentor under förberedelserna. Att ta hand om den nya TL-troppen, bestående av 29 man, med helt nya uppgifter som marktrafikreglering med rörlig vägvisning, fasta vägposter och en ny arbetsposition, TL mark, i KC innebar helt nya utmaningar.

Det började inte bra: Vid inräkning av troppen saknades en man. Jag iväg till inmönstringsförrättaren Lennart Axhammar för att kontrollera om den saknade verkligen mönstrats in. Där fick jag mig en rejäl utskåpning i det att mina frågor tolkades som ifrågasättande av precisionen i inmönstringen. Ingen kontakt kunde etableras med mannen i fråga under dagen så från bataljonsledningens möte på eftermiddagen gick ett allmänt upprop ut till alla förbandsenheter och U-platser att kontrollera om han fanns på något felaktigt ställe. Under kvällen och natten inga underrättelser. Ingen olycka hade rapporterats men oron växte.

Morgonsamlingen gav inget nytt. Under dagen bestämde Patrick och jag att vi måste besöka varenda förläggningsplats för att själva leta rätt på mannen. Efter middagsmålet hade vi arbetat oss fram till U-platsen vid skolan i Fällfors. Där i ett tält låg en man behagfullt utsträckt. På direkt fråga om han visste att han hörde hemma där blev svaret något svävande. Med namn och personnummer kunde vi så bekräfta att det var vår saknad kamrat. På min fråga om han inte själv hade tänkt ta något initiativ att komma till rätt plats blev svaret att det tycktes obehövligt: ”Här har jag fått mat och vänligt bemötande så jag är nöjd”.

 

Den saknade tillhörde troppens fasta vägposter. Varje vägpost bemannades H24 av två man. Vad ingen hade tänkt på var hur dessa skulle kunna avlösas och få mat, utspridda som dom var över flera kvadratmil. Transportmedel var av nöden. Då kom Patrick ihåg att det fanns cyklar kvar efter det gamla cykelskyttekompaniet i förrådet i Holmstrand. Sagt och gjort: Dom ”lånar” vi. Vid ettiden på natten åkte jag och bataljonschefen Bo Hofvander ut för en sista koll. I den ljusa vindstilla sommarnatten kom vi ner till Holmstrand. Väl där hörde vi kraftfullt tal från ett av förråden. Detta måste kollas. Bosse och jag smög fram till ett buskage i närheten. Därifrån fick vi ta del av en exemplariskt klar och detaljerad lektion i cykelpumpning. Den försvunne soldaten, hädanefter kallad ”Karlsson den förskräcklige” hade nämligen dristat sig till att klaga på att den var lufttomt i däcken. Då rann sinnet på Patrick. Exakt minns jag inte ordalydelsen men ungefär så här:

”Grejen är att det ska vara mer luft innanför däcket än utanför. För att det ska fungera så måste man blåsa luft igenom det här röret (förevisning av ventilen). När luften väl är inne så kniper det här gummit åt så att luften inte kan smita ut igen. För att blåsa in den här luften använder man det här verktyget (förevisning av cykelpump som skruvas isär). När man drar ut den här stången så fylls röret med luft (förevisning). Den här packningen kniper åt inuti röret så att när man trycker in stången i röret så måste luften ut genom det här hålet (förevisning). Om man nu sätter den här pumpen mot ventilen och pumpar utav bara fan så ska ni se att det blir resultat. Verkställ!” Under tiden stod Karlsson den förskräcklige helt stilla med hängande haka.

 

Efter denna lektion var Karlsson den förskräcklige, som en ankunge, så präglad på Patrick att ingen annan kunde ge eller ändra en order. En natt satt jag TL mark då ÖB anlände. Konvojen stoppades av Karlsson den förskräcklige som ringde, helt enligt instruktion, till TL mark och anmälde besöket. ÖB menade att han borde vara igenkänd och därmed skulle släppas in utan vidare krusiduller. Då gjorde Karlsson den förskräcklige en liten men lättförståelig höjning av kpisten. På min instruktion att släppa in ÖB blev svaret: ”Men Patrick har sagt”. Det Patrick hade sagt var: ”Du släpper inte förbi en jävel utan att jag har sagt OK.” Det var bara att väcka Patrick och få honom till telefonen, annars hade ÖB blivit kvar utanför eller blivit skjuten.

 

Vid slutgenomgången presenterades Patrick med en förgylld cykelpump av bataljonschefen, dels som en minnesgåva, dels för att det var Patricks födelsedag. TL-troppen fick dessutom ett särskilt hedersomnämnande för vägposternas agerande. Ett milt leende spreds över TL-troppens närvarande medlemmar då signalkontrollen redovisade att man misslyckats med att spåra en okänd figur som rörde sig inom bataljonen med anropssignalen Åke Sigurd, som inte fanns i anropssignalförteckningen.