Andra repetitionsutbildningen vårvintern 1948

Andra repetitionsutbildningen vårvintern 1948

 

Av Ewert Dahlstedt

 

En ny inryckning till F16. Äntligen hade man fört bort mig ur den gamla utrustningsrullan och jag hade ingen skuld kvar till Flygvapnet. Flygning med krigsflygplan blev även denna gång enbart ett fromt önskemål. Jag placerades på 4:e divisionen och fick nu flyga in mig på skolflygplanet Sk25, en flygplantyp som jag ej flugit tidigare. Det blev mest träning i avancerad flygning samt kortare navigeringsflygningar.

 

En dag på min väg till ”tornet” passerade jag överstelöjtnant Stålhandske, av oss flygförare kallad för ”Plåtvanten”. Han kände mig från min tid på flygskolan, där han då var chef. När jag passerat honom kallade han: ”Dahlstedt”. När jag kom fram till honom sa han: ”Varför går Dahlstedt omkring som ett mässinventarium klädd i vit skjorta?” Jag svarade att jag i det civila var van att ha vit skjorta till min uniform. Den civila flygledaren hade ju uniformsplikt. ”Var jobbar Dahlstedt i det civila?” blev hans nästa fråga. Jag sa att jag arbetade på Sundsvall/Härnösands flygplats som flygledare. Nu undrade han hur det var. Jag svarade: ”Skönt och bra.” Han tittade avvaktande på mig en stund och undrade så om Dahlstedt inte kände sig illa berörd av att hämta den civila löningen.

I slutet av februari fick jag så order att infinna mig hos flottiljchefen. Kadettskolan skulle omplaceras till Kalixfors flygfält för vinterövning. Flygfältet ligger a 14 km utanför Kiruna.

Flottiljchefen frågade om jag var villig att ställa upp som ensam trafikledare där. Mitt svar var jakande men det uppstod ett problem. Jag var furir och man krävde en trafikledare med officers ställning. Flottiljchefens fråga blev nu: ”Kan furiren ställa upp civilklädd?” ”Om det finns former för detta ställer jag upp civilklädd men jag betvivlar den möjligheten.” Efter långa diskussioner sändes jag så till Kiruna per tåg klädd i min uniform.

Det visade sig att tornet var byggt på en underlig träställning med en golvyta på ca 2 kvadratmeter. Här skulle jag hålla ordning på ett stort antal J26 (Mustang) samt ännu fler Sk16. Där förarna av säkerhetsskäl skulle lämna en positionsrapport med för mig underliga lappska namn var 20:e minut. Som tur var hade jag en transportabel radar samt en dito pejl. Utrustningarna fanns i en radiobuss betjänad av en signalunderofficer (trevlig kamrat).

 

Jag fick själv, utan föregående ordergivning och ofta på eget initiativ, vid udda tillfällen flyga Sk16. Det var för mig en ny typ, vilket krävde en formell inflygning. Inga problem! Den var trevlig att flyga. När jag flög mitt första pass var det skolchefen som tjänstgjorde som trafikledare. Detta hade föregåtts av en liten kontrovers. Jag hade problem att hinna med alla mina uppgifter, varför jag rätt snart bad om assistans av en kadett två gånger om dagen. Min framställan till skolchefen gav inget resultat. När jag skulle göra min inflygning frågade jag chefen vem som skulle svara för platsens trafikledning. Det gör jag, svarade han. Under mitt pass blev vädret försämrat och flygplanen i luften kallades hem. Ingen kallade på mig, men då jag hört radiotrafiken frågade jag om inte också jag borde gå hem till basen. Naturligtvis! När jag kom upp i tornet trängdes där chefen plus två andra officerare, svettiga och stirriga. Ta över här, sa chefen. Det var ingen lätt sak ty uppföljningsbordet var i oordning. Efter denna chefens erfarenhet fick jag dagligen två gånger assistans av en kadett.

 

Fjällen låg i en vacker vinterskrud och det var helt underbart att sväva över dessa. Jag flög en dag en förbandsflygning över Torne Träsk och Jukkasjärvi. Trots det dåliga vädret blev det en fin upplevelse.

Väderförändringar som oftast kom västerifrån kunder skapa svåra situationer. Vid ett tillfälle fick vi in ett oväntat kraftigt snöväder. Jag var klar över att detta skulle föra med sig landningssvårigheter trots tillgången till pejl och radar. Jag kallade snabbt hem våra Mustanger och Sk16. Det uppstod problem att nå flygplanen per radio då de flesta pga vädersituationen försökte att komma in till basen under moln. Med hjälp av radiobussens fina utrustning fick jag hem alla flygplan utom åtta styck. Jag bad F21 (Luleå) om hjälp med radioförbindelsen. De skickade upp en Vampire på hög höjd och lyckades få ner fyra styck Mustanger på F21 flygplats. De övriga fyra var fortfarande borta. Efter ett tag kom de flygande under moln från det finska hållet. Innan de hunnit landa på F21 fick jag ett ilmeddelande från staben. Finnarna klagade över att ett antal svenska jaktflygplan kränkt finskt territorium bl a genom att flyga på låg höjd över Kemi. Det var de Mustanger som sist landat på F21. Näväl, allt skönt. Inga haverier!